Brainwaves.... Begynnelsen....

I snart ett decennium har folk snackat blogg av och till, högt och lågt.

Skriva dagbok är ju inget jag gjort i någon seriös form nån gång under mina 31 år, så när som på några få anteckningar under 90-talet som splittrad halvt försupen tonåring med drömmar om någon form av skribentframtid.

Inte heller detta kommer bli någon dagbok direkt bara ett utdrag av tankar och funderingar om framtid, nutid och dåtid. Mest för att tömma mig själv och i samma stund fylla er läsare med mina tankar och funderingar kring livets öden och äventyr.

Skall försöka starta den här bloggen på ett så positivt sätt som möjligt men skulle det bli lite "snäsigt" så är jag inne på min 3 dag utan cigaretter, så redan vill jag passa på att be om ursäkte för de eventuella grinerier och utfall jag kan tänkas göra.

Bästa hälsningar

CA 

 

torsdag 12 februari 2009 10:36


Före detta Polis misshandlade pojke med ärtrör

Misshandlade pojke med ärtrör

Så stod det att läsa i GP den 7 februari...

Min 10 årige gudson och hans vän gav sig ut på pojkstreck i början av oktober, något vi alla med någon form av normala hemförhållanden sysselsatt oss med i den åldern..  man kan ringa på ringklockor o sen springa för allt va livet är värt, knacka på fönster rutor eller "palla" godsaker i  diverse fruktträd.  Visst blir folk lite irriterade men i ärlighetens namn så e det väl ingen fara så länge ingen kommer till skada förstås. Och visst åkte man dit nångång då och då i sina dagar men det vart mest nån verbal tillrättavisning i form av; 

-Gör inte om det!   

Eller kanske det "värsta" som kunde hända var: 

- Jag skall nog tala om för dina föräldrar va du håller på med för bus..

Oj oj oj då var det bara att lunka hem på sina små ben, som efter att adrenalinkicken  från buset och att åka fast alltid darrade som asplöv, hem o vänta på att den där jävla telefonen skulle ringa. Ibland gjorde den det, ibland inte men väntan var olidlig och spännande, skulle jag komma undan nu igen???.

Men allt som oftast så ringde det man fick ytterligare en tilrättavisining av sina föräldrar, man grät, la sig i sängen och innan vare sig huvudet eller en fallande tår träffat kudden så svor man för sig själv;

-Den jäveln skall nog få se på annat, nästa gång åker jag inte fast och då ....

Psykologiskt sätt så tror jag väl att de flesta fungerar på samma sätt i dessa situationer men denna storyn handlar inte om ett sådant ögonblick alls, det handlar istället om en försvarslös liten busunge som åkte fast och sen dess sitter fast, fast i sig själv.

Ärtrör och gula ärtor är också det en välanvänd busmetod genom alla tider. Att på långt håll kunna framkalla en reaktion hos någon eller något.

Hur som helst tillbaka till Storyn, Pojkarna sköt ärtor på ett hus, "Gubben" (i detta fall  en 73 årig fd. polis som förmodligen genom åren sett betydligt värre saker inom sitt yrke än ärtskjutning.) han kommer ut och börjar jaga småpojkarna.  Han får fatt i en mer eller mindre försvarslös och skakande rädd 10 åring som ber om ursäkt redan innan själva fasttagningen är ett faktum.

Men  "gubben" sliter tag i pojken så besinningslöst att han lämnar tydliga blåmärken på pojkens arm, men det duger inte med att ha fått tag i honom nej för att lära denna lilla försvarslösa yngling att det är fel att skjuta ärtrör på hans hus så tar han helt enkelt ärtröret ur pojkens hand och ger honom några rejäla fysiska tillrättavisningar med röret genom att slå pojken över huvudet, under tiden som han slår pressar mannen oxå fram namn och adress samt ett löfta att det inte skall upprepas. Hur fan är en sådan man funtad? En man som innan pensionering på något sätt vigt sitt liv åt att upprätthålla balansen mellan rätt och fel, vad får honom att tappa besinningen för ett pojkstreck så obetydligt som detta?  Allt jag kunde tänka mig när jag hörde hela storyn var att någon form av tillfällig sinnesförvirring skulle (om ens det) kunna vara hans enda försvar. Även om det ALDRIG är försvarbart att slå ett barn så finns där kanske nån liten ynka tunn sköld för honom bakom en sån förklaring, inte minst för att försvara sina handlingar för sig själv.men nej. Denna (fd.)lagens väktare ber inte om ursäkt för sitt handlande, han tänker istället tillbaka på alla de brottslingar han tagit med till stationen hur är det nu dem brukar säga när vi syr in dem för misshandel?

- Det var inte så de gick till han/hon ramlade, jag rörde honom/henne aldrig.

Mannen har i förhör sagt att han joggade efter pojkarna i träskor (vilken vikt det har att han hade träskor på har jag personligen svårt att tyda med tanke på att när man är 73 år gammal e man väl inte direkt snabb oavsett om man har sneekers eller träskor på men men så sa rapporten) en av pojkarna ramplade då tydligen och han tillrättavisade honom verbalt innan han skickade hem honom.

BULLSHIT!!!!!  

Pojken och hans kompis ringde livrädda för konsekvenserna upp sina föräldrar och förklarade hela situationen, och för att gå tillbaka till början av detta inlägg så vet vi ju hur gärna man gör det som busande 10 åring.   Föräldrarna belv ju med all rätt  mer bestörta över misshandeln än av själva buset, pojkarnas fäder begav sig därför hem till mannens bostad och krävde en förklaring till hans agerande, han ställde sig som sagt och uppgav en brottslings vanliga försvarstal: 

-Det vart inte jag, jag bara sprang efter... bla bla bla snubbla.   (återigen Bullshit)

Vem fan tror han vinner något på att falskeligen anklaga honom för misshandel? Polisen i honom vet mycket väl hur fel han handlat, och jag hoppas att han inte kan sova på nätterna väl medveten om att skadorna han tillfogat pojken finns dokumenterade och att han kommer förlora i rätten.

I fall där poliser begår brott så skall dem dömas till det hårdaste av straff inom brottsrubriceringen för deras handlingar. Detta bör även gälla pensionerade poliser. Då dessa individer vet mer om rätt och fel än gemene man, men hur skall man kunna kräva det av en rättsstat där man kan få 10års fängelse för att man fifflar med skatten medans man får  10 månader för våldtäkt??

Som ni kan förstå är mina åsikter aningens färgade och inte helt objektiva men jag kan inte förstå hur en man med hans ålder & bakgrund kan göra så mot ett försvarslöst barn?

Vad som skrämmer upp mig ytterligare är att mannens hustru har stämmt pojkarna för ofredande för ärtskjutningen, jag hoppas Socialen får in anmälan skrattar åt densamma innan dem skickat tillbaka den dit den kom ifrån med texten " Skojar ni eller?" skrivet i rött över hela anmälan. jävla slöseri med tid.

Hur som helt hoppas jag att pojken får upprättelse i domstolen och att nån låser in mannen en stund. 

Vill även passa på att berätta att pojken inte vågar gå till skolan på egen hand då han e tvungen att passera "huset", han lämnar inte heller sina föräldrars sida i närområdet vid mat inköp mm. då han e för rädd att han skall stöta ihop med "gubben".  Hur normalt är det för en 10 åring?

PS. Mannen säger i rapporten att han tagit väldigt illa vid sig att beskyllas för att ha misshandlat ett barn. DS. (kanske han skulle tänkt på innan)

Jag återkommer med slutpledäringar.. efter rättens dom faller

På återseende

CA 

torsdag 12 februari 2009 11:23


Justice be done.... Han kom, han slogs, men segrade...

Igår var en stor dag mina kära vänner det var dagen då skuggan från Moder Justitsias vågskål sakta men säkert föll ner över den vattenkammmade lögnhalsen för att till slut krossade krossa honom och hans genomskinliga undanflykter.  En seger inte bara för den lille pojk som utsatts för övergreppet utan även för hans gudfar, som vid en förlust förmodligen inte kunnat kontrollera sin vrede över den åtalade. Och såhär med facit i hand & ett par kilo lättare hjärta får man vara glad att jag slapp plocka fram den sida av mig som ingen uppskattar men som skulle kräva sin egen uppenbarelse i händelse av orättvisa i detta fall. Man slår inte barn ostraffat..... Så e det bara.

Rättegången gick snabbt och smidigt...  Efter Åklagarens framställande av målet och ett videofilmat förhör med pojken som var lika trovärdigt som det var upprörande så tog Lögnhalsen till orda och han startade sitt eget förfall med orden;

-Herr ordförande Jag antar att jag vittnar under ed.....  Skrattretande...  Sen bredde han på med lögner i klass med hur en norrlänning smetar messmör på sitt tunnbröd, för att till sist komma till slutklämmen i hans framställan, märk väl och notera att mannen ansåg sig såpass säker på sin sak att han inte ens brydde sig om att ta in en advokat utan skötte sitt eget försvar... hur som helst slutklämmen var när han i nått snärjigt försök famlade efter nån substantiell tråd att klänga fast vid och därför sa följande, och jag citerar;

- Herr ordförande  (jävligt korrekt lögnhals men man lär väl sig på 73 år kanske) jag vill bara säga att jag har arbetat med människor hela mitt liv både barn, vuxna, åldringar och tungt kriminella men jag har aldrig under min livstid blivit så duperad som jag blivit av denna 10-åriga lilla pojke som bara fantiserat ihop hela den här historien. bla bla bla...... slutcitat. 

Jag menar ni hör ju själva vilken talang denna mannen har till att ljuga det är ju inte klokt, men frågan är ju vad som känns mest såhär i efterhand för honom, att bli dömd eller att en 10 åring är mer trovärdig än han, och då har han ändå vattenkammat sig dagen till ära.... *skrattar*  

 

Jag skall skriva mer men just nu kan jag bara säga att mitt förtroende för rättssamhället i Sverige har fått upprättelse..

Nu är det dax att sova---  jag skall blunda och bilden av Moder Justitsia med sin ögonbindel på och sin våg i högsta hugg kommer att ligga som förspel till mina drömmar. I Vågens  ena skål sitter en liten MAX och väger tungt till botten medans i den andra skålen så finner jag lögner och förtal lätta som luft... Under Max skål ligger mannen platt krossad och tillintetgjord.... Sweeet dreams....

onsdag 04 mars 2009 23:10



öppna
stäng

Du måste vara ansluten för att skriva ett meddelande till brainwaves

Du måste vara ansluten för att lägga till brainwaves till dina vänner

 
Skapa en blogg